Idag kunde man läsa i DN och SVD att Ronnie Lee Gardner (R.) hade avrättats  8:20 på morgonen genom arkibusering. Han dömdes till döden för att ha mördat en advokat under en tidigare mordrättegång 1985. Jag tvivlar inte på att det den här rättegången inte skulle ha gått rätt till, eller att han skulle vara oskyldig. Likaså är jag inte ute efter att i det här inlägget diskutera huruvida dödsstraff är rätt eller fel, själv är jag emot. Det sjuka med den här avrättningen är att den dödsdömde själv fick välja avrättningsmetod, vilket jag betraktar som makabert. Vad är egentligen syftet med dödsstraff, utdela ett rättvist straff/skipa rätt? Hämnas den dömdes brott? Eller att tillfredsställa människors lust efter blod?

Att göra en show av en avrättning eller att ha en publik är perverst, de som dras till sådant är bara intresserade att tillfredsställa sina lustar efter att få utgjuta blod. Här finns en problematik med tillfredsställande av perversa behov. Precis som det finns sexuella fetisch finns det de som lider av mordlust. Vem vill egentligen ställa upp frivilligt i en exekutionspatrull om man inte har dolda motiv? På detta sätt bidrar avrättningar och dödsstraff till att öka ett folks acceptans för dödande av medmänniskor och avtrubbar samvetet för livets okränkbara värde!